Lördagskvällen spenderades i gott sällskap och med god mat, nybakta kanelbullar, kvällspromenad, Gladiatorerna och Flightplan. Lille Milo älskar hundar och lysande föremål så Windy och allas Iphones var kvällens höjdpunkter. Vi har börjat ta med oss sittern till folk och att ha lillen där i när vi äter är perfekt. Milo gungar på som bara den och med hjälp av fötterna sprattlar han upp en herrans fart. Som vi har använt den. Den kan ha varit den bästa prylen hittills. Min vänstra fot är rätt vältränad efter att varje dag ha suttit och vickat sittern fram och tillbaka med Milo i. När han var jätteliten tog det ca en kvart sedan somnade han i den en bra stund. Nu somnar han nästan aldrig i den längre, det skall bara vara om han är riktigt trött! Det var en fin kväll igår. Milo var snäll och när nattningsgnället kom tog pappa F en vandringsrunda från köket till hallen, genom sovrummet och ut i vardagsrummet. Den vaggande kvarten kan vi kalla det. Det tar nämligen nästan alltid exakt 15 minuter att få Milo att somna. Av dessa minuter ägnar han 5 åt att gallskrika, 5 åt att säga ooooaaaoooaa och 5 åt att fästa blicken på något tills han somnar! Här kommer en bildmix från en fin kväll i januari..
Lagom tills lillkillen gick på nattsömn så visades filmen Flightplan på TV. Denna film har jag sett ett antal gånger och den är fortfarande lika bra. Skillnaden med att se filmen denna gång än de andra gångerna är den att jag nu är mamma vilket fick mig att se annorlunda på filmen. Filmen handlar om en mamma som är flygplansingenjör och bordar ett flygplan med sin dotter. Cirka tre timmar efter start upptäcker hon att hennes dotter är försvunnen och börjar leta efter henne. Allmänna utrymmena söks igenom men kaptenen ger inte tillstånd att söka i lastutrymmet eftersom någon kan skadas ifall en luftgrupp uppstår. Alla misstänker mamman för att ha psykiska problem och att det bara är inbillning att dottern följde med ombord. Därefter kämpar hon för att finna sin dotter. Kampen om att göra allt som står i ens makt för sitt barn blir så troligt stark när man väl blivit mamma. Man hade offrat varenda kroppsdel om det så hade behövts och föräldraskapet har medfört att man fått ett annat perspektiv på livet. Man är nu mer försiktig på något vis. Man tänker ett steg längre och ibland tänker man alldeles för mycket. Tänk om.. den tanken kommer ofta när man exempelvis kör bil. Man vet aldrig vilka galningar som är ute i trafiken. Tänk om.. Livet är värdefullt och sedan jag blev mamma har jag känt att alla mina närstående betyder mer än någonsin. Inte minst mina egna föräldrar. Det är först när man får egna barn som man verkligen inser hur mycket ens egna föräldrar har ställt upp, offrat sig och just gjort allt som står i deras makt för att vi barn skall ha det så bra som möjligt.
Lille Milo, du är det mest värdefulla i hela världen någonsin och den dagen du får egna barn kommer du att förstå hur otroligt mycket din mamma och pappa älskar dig, alltid har älskat dig, långt innan du ens såg dagens ljus...
Glöm inte bort att just du är värdefull!
/ K
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar