Igår kväll när fredagsmyset var i full gång så somnade lillkillen mitt emellan våra famnar, min och F:s. Vi tittade på varandra och började prata om den tiden som har gått. Vi bestämde oss för att titta igenom bilderna på mobilen och fann genast många otroligt vackra bilder som fick oss att minnas små små grejer som vår lille son pysslat med under de gångna månaderna. Vilka minnen som kom upp. Vi hittade lite bilder från BB, bilder där vi på morgonen satt och åt frukost i matsalen och hade det lilla knytet liggandes i glasboxen som vi kallade den. Glasboxen, baljan, vagnen, den rullande sängen.. vi mindes även doften i luften och vädret utanför fönstret. Vi pratade om de skumma rumskamraterna vi hade och den knasiga sköterskan som tyckte jag frågade för mycket. Idag kan man skratta åt det men när man låg där som nybliven mamma med tusentals funderingar och ovetandes om framtiden så behövde man alla råd man kunde få. När vi satt där igårkväll och såg tillbaka på halvåret som gått och sedan tittade på vår lille son så översköljdes vi av underbara känslor. Lyckan över att vara en familj och att allt gått så bra som det har gjort och gör kan jag inte beskriva i ord...
Utan bruksanvisning åkte man hem med sin lilla bebis och efter ett tag insåg man att man inte var tvungen att kunna allting genast. Det tar tid att lära känna den lilla och tillsammans fick man skapa sig egna rutiner och lita på sig själv. Den där pyttelilla handen som slöt sig om mitt till synes långa pekfinger när man rörde vid lillens handflata var och är en otroligt häftig upplevelse och att sedan titta in i sitt barns ögon och se den totala tilliten är magisk. Fortfarande får man känna världens goaste doft av bebis, ja nu är den delvis blandad med lite mer i blöjan ;) men denna ljuvliga bebisdoft... Att se kärleken mellan F och Milo är något av det vackraste jag vet och när jag hör hur de skrattar tillsammans så smittar det av sig fortare än något annat. Och så kommer det till allt som gör ens barn unikt.. knubbiga små tår, lite sött utstående öron, hår som alltid faller som en tuppkam på huvudets mitt, virveln i nacken , Milomärket som vi kallar hans lilla födelsemärke på högerarmens framsida, den charmiga blicken och kinderna som trycks upp i hela ansiktet när han ler och skrattar ( vilket typ är alltid ) och så underläppen som viker sig långt ner på hakan när han är ledsen..
och alla dessa tusentals fotografier som man tänker göra album av, men som bara ligger på datorns skrivbord och blir fler och fler för varje dag.. Hur roligt är det inte att se sina egna föräldrar njuta av av att vara mor- och farföräldrar? Den kärleken är så otroligt vacker och det här med att bli förälder har medfört att ens egna barnasinne tagits fram och upptäckten av vilka komiska talanger man sitter på går inte heler att gå miste om i vardagen – hur roligt är det inte att fjanta sig bakom tallriken, skutta fram och göra titt-ut bakom dörrkarmen eller att åla sig likt en hal fisk längt golvet? Eller att gå ankgång till lillen skrattar på sig eller att upprepa favoritnamnet Ralf 37 gånger?
Föräldraskapet har inneburit ett helt nytt fokus med insikt på vad som verkligen är viktigt i livet. Tiden rusar iväg och Milo är närmre sin 1-års dag än sin födelse vilket är mycket märkligt då det kändes som att han föddes igår. Tänk vad utseendet förändras på bara denna korta tid. Så som Milo ser ut nu tycker jag inte ens han såg ut förra veckan och undra då hur utseendet förändrats om ytterligare ett halvår. Förändringarna blir verkligen uppenbara när man tar foton varje dag och ibland när jag väcker lillen så tycker jag nästan han har förändrats över natten.. Från den 24/7-2011 till dagens datum har jag fångat linslusen på bild.. fotografier från arkivet har vi här och spana in förändringarna..
och alla dessa tusentals fotografier som man tänker göra album av, men som bara ligger på datorns skrivbord och blir fler och fler för varje dag.. Hur roligt är det inte att se sina egna föräldrar njuta av av att vara mor- och farföräldrar? Den kärleken är så otroligt vacker och det här med att bli förälder har medfört att ens egna barnasinne tagits fram och upptäckten av vilka komiska talanger man sitter på går inte heler att gå miste om i vardagen – hur roligt är det inte att fjanta sig bakom tallriken, skutta fram och göra titt-ut bakom dörrkarmen eller att åla sig likt en hal fisk längt golvet? Eller att gå ankgång till lillen skrattar på sig eller att upprepa favoritnamnet Ralf 37 gånger?
Föräldraskapet har inneburit ett helt nytt fokus med insikt på vad som verkligen är viktigt i livet. Tiden rusar iväg och Milo är närmre sin 1-års dag än sin födelse vilket är mycket märkligt då det kändes som att han föddes igår. Tänk vad utseendet förändras på bara denna korta tid. Så som Milo ser ut nu tycker jag inte ens han såg ut förra veckan och undra då hur utseendet förändrats om ytterligare ett halvår. Förändringarna blir verkligen uppenbara när man tar foton varje dag och ibland när jag väcker lillen så tycker jag nästan han har förändrats över natten.. Från den 24/7-2011 till dagens datum har jag fångat linslusen på bild.. fotografier från arkivet har vi här och spana in förändringarna..
Jag njuter av varje dag och utvecklingen hos sitt egna barn är något av det häftigaste som finns!
För övrigt är detta en lördagsmorgonen som börjar bra. Förkylning-väck och nybakade scones- check! ;) Ha en toppendag!
För övrigt är detta en lördagsmorgonen som börjar bra. Förkylning-väck och nybakade scones- check! ;) Ha en toppendag!
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar