När hattigt bara är förnamnet..

Att lillen är glad i hattar fick vi reda på tidigt. När Milo träffade sin morbror Macs första gången så var hatten det första Milo lade märket till. Den skulle pillas på, hållas i och som allt annat provsmakas. Igårkväll gjorde vi ett besök hos Macs och så körde vi lite hattprovning. Han klär i huvudbonader vår lille skatt. Milo blev så himla söt i den förstora hatten och hatten som låg framför honom skulle han också ha.

Macs och Kimmo som är superduktiga fotografer gav mig en liten lektion i hur jag skall använda kamerans olika finesser. Efter en uppsjö av tips blev jag genast lite klokare och jag fick även låna ett annat objektiv. Detta objektiv tar in mycket mer ljus än det jag har nu och istället för en skarp skapas en suddig vacker bakgrund. Kanonbilder och med denna lär det bli massvis med häftiga fotografier. Vi testade lite smått och helt fy skam blev det väl inte? ;)



Om det är någon som är bra på att slarva bort sina små strumpor så är det vår lille grabb. Jag tror vi har köpt 40 par strumpor sedan han föddes och bara ett tiotal återstår. Vart tar alla små sockar vägen? Plötsligt när man tar upp honom ur vagen så är högerstrumpan väck. Inte är den i vagnen och inte på fiten.. ett mysterium utan dess like..

Nattningen igår var något hattig den med. Först somnade lilleman hemma hos Macs men vaknade redan efter en timme. Något nytt sömnförsök kom inte på frågan så när vi kom hem var det hög tid för sömn. Matning i sängen och mer hattande innan han kom till ro blev det och äntligen sade han godnatt. Vi har hatt en märklig natt och ca 5 gånger har Milo vaknat och smågråtit! Dock har han somnat om efter 10 minuters vaggande i vardagsrummet! Sovmorgon blev det iallafall till 10-tiden och det har inte hänt på länge för min del, skönt och välbehövligt! Idag blir det en stadstur med mina fina hjärtan. Må väl kära läsare!

/ K & M