Lyrisk som en tjur & ekofika!

Vilket vackert väder denna sista novemberdag fört med sig. Klarblå himmel, strålande sol och en härlig utsikt över havet! Man kan väl säga att man är mör i benen efter att ha promenerat i två timmar. Men när man går och småpratar om allt möjligt så känns det som om man hade kunnat vandra i all evighet. Man märker dock hur otränad man är i sina muskler, i vilka muskler? ;). Utsikten över Ribban och Torson fick mig idag att tänka tillbaka på sommaren. Det känns inte längesedan man satt och grillade på en filt med gigantisk mage..oj vad jag längtar till sommaren. Det skall bli så roligt i sommar när Milo är hela året och kan gunga, gräva i sanden och förhoppningsvis stappla fram så nätt. Varje period har sin charm och nu är det otroligt roligt att se hans minspel och reaktioner vid varje ny grej som händer :). Vår fina lilla skatt!

Ekologisk fika blev det också idag, eller iallafall en ekologisk kopp kaffe! Mysigt kafé som ligger precis vid slottet och anpassat för mammor och barn, alltså med bra utrymme för barnvagnar och övriga pinaler!

Milo och Ellie träffades idag och de bytte leksaker med varandra. Ellie fick tag i Milos favoritlarv och den var verkligen en hit tyckte tösen. Milo däremot greppade tag om Ellies färgglada plastbok och den skulle givetvis provsmakas, liksom Ellies knippa med ringar. Det är något speciellt med den röda färgen. Så fort Milo ser något rött så blir han alldeles lyrisk. Kan det vara så att just rött har en tendens att plocka fram energi? Tjurar blir ju helgalna av röda lakan och jag tror att hade man satt ett par horn på Milo så hade han nog också gått bananas och stångat ett rött skynke! ;)

Detta november väder kan man inte klaga på...

Jag och Milo tackar för idag och gör oss redo för en mysig filmkväll med pappa F, Elin och Mats! :)



/ K & M

Då har man blivit en levande julkulsmobil!

Godmorgon! Så gott det har sovits i natt och lillen har inte vaknat en endaste gång. En utvilad mamma med massvis med energi och bebis sover fortfarande. Vi har en skål på vardagsrumsbordet med julkulor i som blänker så vackert. Milo gillar att kika på kulorna så igår gjorde jag en liten specialare för att underhålla lilleman. Jag tog ett gäng kulor och hängde på öronen och en i tanden. Sedan lutade jag mig över Milo och dinglade med dem så att det blinkade jättefint. Det var en intresserad Milo som förmodligen undrade vad i hela fridens namn mamma hade förvandlats till ;) En levande julgransmobil var det ja! haha. Så länge bebis är road så är mamma nöjd! ;)

Givetvis så ville Minto också vara med på en hörna. Enda sedan Milo föddes så har Minto varit lite mindre gosig. Han har inte hoppat fram riktigt som vanligt utan istället mest legat på sin favoritmatta! Kan en kanin vara avundsjuk? Ingen aning men om så är fallet så har det nog börjat släppa lite nu. Minto är hur kelig som helst nu igen och det är så härligt att se. Han cirkulerar i en åtta runt våra fötter, knorrar på sitt vanliga vis och gnager på tapeterna i mittrummet- älskade kanin!

På dagens planeringen ligger en mysig mammapromenad och fika. Vi skall träffa Rebecka och söta lilla Ellie. Innan dess skall vi lucha med pappa F och ta en tur till Mobilia för att se om vi hittar något kul att ha på oss till helgens arrangemang. Må väl gott folk!

/ K & M

Arbetsskadad mamma & ett barns nattliga drömmar!

Just nu sitter jag här, lite smått arbetsskadad, gungar foten fram och tillbaka precis som jag gör när sittern står bredvid mig och lille Milo sitter där i och kollar på mig med sina stora vackra mörka ögon. Men just nu ligger en liten pojke och sover sött i sängen, i vår stora säng precis i mitten. Som en liten prins. Undra vad han drömmer denna lille kille? Plötsligt börjar han stortjuta eller gapskratta. Det är mycket intryck som bearbetas om nätterna och tänk själv hur mycket man drömmer när man sett massa nya grejer på en och samma dag. För ett litet barn så är allting nytt, varenda doft, varenda ljud och tänk så mycket som måste röra sig i barnets lilla huvud. När Milo gråter om nätterna så vaknar han oftast och vill se mig eller F och det gör han, då han ligger mitt emellan oss, sedan somnar han om igen. När han skrattar i sömnen så vaknar han dock inte. Vi tycker det ser så roligt ut att vi oftast skrattar vi med, då skrattar Milo ännu mer. En god cirkel det där, haha! Lille underbara pojke. Sedan du kom till oss har du gripit tag i våra hjärtan med all kraft och livet har fått mera mening än vad det någonsin haft förut. Du ler så hela vår värld lyses upp och du charmar din mamma och pappa så mycket att vi kommer ha svårt för att vara arga på dig när du är som galnast i tonåren. Dina små händer, dina små fötter, din hud, din doft, dina stora, men så små läppar, det är så underbart skapat allting, varenda liten del av dig min son! Du anar inte hur älskad du är Milo lilla, obeskrivligt!







Man skaffar sig lätt vardagliga rutiner och det här med att vara lite smått arbetsskadad tror jag man kommer att vara hela livet som mamma. Det har till och med hänt att jag stått på Ica och gungat matvagnen fram och tillbaka för att sedan komma på mig själv med att det inte är en barnvagn. Nu fattas det väl bara att jag går och sjunger vaggvisor för mjölkpaketen, havrefrasen och lingongrovan också? ;)



/ K

Pärongojs i kaninbitar & ball body!

Godmorgon i stugorna! Visst är det härligt att stiga upp när det är mörkt ute och allas ljusstakar, stjärnor och belysningar lyser upp morgonen? Idag fick jag riktig julstämning och skulle göra mig en stor och god kopp kaffe.. men melittapåsarna var slut! Fyndiga F tog då fram hushållspapper och formade som en liten tratt och vips så hade en melittapåse skapats och kaffet sattes på :)! En smarrig fruktsallad blev det också för min del i morse. Milos lilla päronskedsgojs skulle tinas så att han skulle få en liten smakbit. Jag köpte hem päronpuré häromdagen men eftersom en sådan burk bara håller två dagar i kylen och jag tyckte det var onödigt att slänga efter att ha tagit två skedar så frös jag in de. Jag tog en isbitslåda med urgröpta små kaniner och hällde över en tesked i varje. 16 små kaninbitar blev det och det är perfekt att ta fram och tina en bit om morgonen.

När jag igårkväll höll på med mina syprojekt så gav jag mig på att tillverka en liten mössa och en body. Mössan var lätt som en plätt men den blev lite väl liten då jag inte måttade utan bara körde på måfå. Dätemot tog jag en gammal body i storlek 62 och lade ut över uggletyget. Sedan ritade jag av både baksda, framsida och ärmar fast i lite större storlek. Efter att klippt ut dessa så var det bara att sy ihop. Avigsida mot avigsida och 20 minuter senare så hade jag konstruerat en ball body till lillen. Fin blev den också- mamma kan ;)!

Idag är det babykafé och mammafika som gäller! En klipptid skall också beställas och jag håller mig till den frisör som fixade mitt hår sist ;)!

Ha en bra dag där ute!

/ K & M

Egendesignade dregglisar- check!

Att sy egna saker till sin lille pojke trodde jag aldrig att jag ens skulle fundera över. Men idag, idag har jag faktiskt lyckats med att konstruera och designa 3 olika sorters dreggellappar till lillen och jag blev riktigt nöjd med resultatet. Det tog ett tag innan jag hade funderat ut hela processen för att tillverka dessa men det första vi fick göra var att leta upp passande tyger. Gudmor Tessie följde med oss till Stoff och stil ute på Svågertorp för att hjälpa till att leta och vi hittade massvis med söta och roliga tyger. Där fanns en barnsektion med färgglada och trevliga tyger som vi hittade. Et tyg med bilar i olika färger, ett med supersöta ugglor på och ett med små elefanter fick följa med hem och till baksidan av dregglisarna fick det bli vitt fleecetyg. Vi hittade även silvriga knappar att hamra på som spänne i kragen. Sammanlagt 109 kronor och som det ser ut så kan det bli 15 dregglisar av detta. Billigt, roligt, kreativt och snyggt!

Maskinen träddes och sen var det bara att dra igång projketet. Milo ville inte sova på hela dagen så jag fick vänta till klocan 4 när han äntligen tog sig en lite tupplur. Denna lille plutt är en riktig piggelinis om dagarna och skall vara med hela tiden. Idag började han med något nytt igen. Innan har han sakta och försiktigt sträckt fram handen när man hållit något framför honom men idag slet han det åt sig. Allt som sätts framför honom skall han komma åt och han blir vansinnig om han inte når det. Jag satt och åt en banan innan idag och han greppade tag i min hand och försökte slicka på bananen. Han lyckades och han gillade det. Oj vad gott det var att smaka lite nätt på banan. Det verkade vara en större hit än palsternackspurén vilket jag verkligen kan förstå. ;).

Just nu håller vi sedan två timmar tillbaka på att natta en liten gosse som inte vill sova mer än 5 minuter åt gången. F rantar fram och tillbaka i vardagsrummet med honom på armen och efter ca en kvart somnar han.. för att som sagt vakna igen 5 minuter senare. Vi får väl se när lilleman somnar så vi kan hålla lite kväll!

Adios!

/ K & M

Roligt toapapper & ett herrans saglande!

Ja, såhär roligt tycker plutten att det är när en vit pappersbit från en toalettrulle svischar förbi ansiktet. Som han sprattlar. Galet hur lättroad sådanna små knattar kan vara. Tänk själv om en bit papper skulle framkalla ett asgarv, så lättsamt allt hade varit då, haha! Milo har börjat låta som en galen liten tupp här hemma. Han kacklar på ett underligt vis och helt utan förvarning går han upp i så pass höga toner att man undrar om man är på operan. Jag tror detta blir en riktig liten snackepelle för han har redan ett brett " ordförråd " för att bara vara 4 månader gammal! Han går i sin mammas fotspår..

Ett syprojekt är vad denna mamma och son skall pyssla med idag. Vi skall köra ut till Stoff och Stil för att fixa lite balla tyger så att vi kan konstruera egna dreggellappar. Det går nämligen åt fler och fler för varje dag som går och när det dregglas på detta vis kan det vara bra att ha en hel drös. En annan saglade ju rätt bra när hon var liten och när det börjar komma tänder sägs detta vara ett tecken. Barnmorskan trodde att tänderna snart var på G eftersom han inte bara suger på saker utan även gnager på sina käkar.

Något MVG låg jag inte inne med i syslöjden direkt så vi får väl se hur detta går. Jag kommer knappt ihåg hur man trär maskinen ens. Det enda jag satt och gjorde på syslöjden i nian var att knyta en herrans massa armband. Varje månad gav jag F ett som skulle symbolisera kärlek. Så när jag gick ut högstadiet så hade F 12 stycken på sig liksom jag. Vackert, mycket vackert :)! Idag, precis på datumet har vi varit tillsammans i 86 månader. Det är rätt länge det och hade jag fortsatt mitt armbandsprojekt så hade vi inte haft någon synlig hud alls kvar på armarna!

En effektiv morgon har vi haft här hemma och Milo tog sovmorgon till halv 9! Gött! nu är det morgonpowerwalk med barnvagn som gäller! :)

/ K & M

Den händigaste pappan i stan!

Idag hade vi bestämt att vi skulle dra fram julsakerna, eller iallafall stjärnorna och lite julkulor. När vi flyttade hit i maj så tänkte vi att julsakerna ställer vi längst in, det är ju långt kvar dit. Ja visst, långt och långt, nu är vi här och alla grejerna stod förståss längst in. F sprang ner och likt en grävling började han ta sig in i förrådet. En timme senare kom han upp igen med en hel drös med grejer. Milo satt fint i sittern och jag hoppade in i en dusch. Efter ett tag såg vi vad pappsen gjort. F hade tagit fram en grön gammal ljusslinga i fake- gran och häftat fast på utsidan av fasaden, framför våra fönster. Han hade spänt den med sin häftpistiol och gömt alla sladdar fint. Inte nog med det, han hade även fixat en krok och surrat fast julstjärnan perfekt i mittfönstret och tagit fram lussekatterna! Vad mer kan man begära? ;)




Storstädning blev det ocså och en liten liten promenad. Berit fick tag i oss så vi blev inte långvariga. En storhandling på Maxi och soffbus har vi också hunnit med. Milo har börjat tycka det är riktigt spännande att ligga på magen och titta sig omkring. Speciellt om något färgglatt är i hans synfält. Rosa kudde och grön larv funkar bra för att en liten kille skall vara nöjd och glad!

Första advent är över och nedräkningen till julafton har börjat. Ikväll finns det tid att pyssla, liten har redan gått för nattsömnen som det ser ut! Ha en fin söndagskväll!


/ K & M

Denna magiska dag för exakt ett år sedan..

Den 27 november 2010, 17.30!

Denna dag var en av de dagar i mitt liv som jag fått uppleva ett av de mest magiska ögonblicken någonsin- vi fick reda på att vi väntade barn! Jag minns det som igår, när vi stod där i köket, tittade på varandra med bultande hjärtan och när våra ögon fylldes av tårar. Jag hade aldrig tidigare kunnat sätta mig in i hur det skulle kännas när det lilla plusset ploppade upp och de känslor som vällde över mig i just det ögonblick var magiska! Ni som har varit med om detta vet nog vad jag menar, hur man ser hela världen svepa förbi på en tusendels sekund och hur mycket man hinner att fundera på under ett enda ögonblick! Benen började darra, pulsen steg och ett nyp i armen var välbehövligt för att kunna känna att detta var verklighet. Den verklighet man skulle leva i resten av sitt liv. Den verklighet som man nu efter ett år lever i. För mig känns det som om vår lille son alltid har funnits hos oss och det där tidsperspektivet jag skrivit om tidigare blir bara märkligare för varje dag som går. Ibland vet man knappt och det är dag eller natt, måndag eller torsdag eller om klockan är 7 eller 3! Men samtidigt gör det inget. Det spelar ingen roll vad klockan är eller vilken dag det är för varje dag är speciell när man har barn. Dagarna är oförutsägbara och ingen dag är den andra lik. Så det är med spänning man stiger upp varje morgon.

Under 8 månader flöt graviditeten på utan några som helst bekymmer. Jag cyklade, vandrade och rörde mig fritt och på alla undersökningar såg allt prima ut. Men den 9:onde månaden gick det utför. Lagom till midsommar började jag att svullna upp. Mina fötter blev stora som paddlar och jag kunde knappt känna mina tår längre. Inte mina fingrar heller för den delen. Varje dag kändes som en månad och jag bara längtade efter att vår lille skatt skulle titta ut. Med jättemycket förvärkar vankade jag här hemma och eftersom mitt blodtryck var högt så fick jag gå på kontroll en gång i veckan. En dag fick jag mer av dessa värkar och även lite feber. Vi åkte in för att kolla upp det och då visade det sig att jag hade havandeskapsförgiftning. What? Jag? Vad är det? Är jag förgiftad? Kommer jag att dö? Hur skall det gå för bebisen? Ja, det var många frågor som snurrade runt i skallen men barnmorskorna lugnade mig och sade att än så länge var det ingen fara för barnet men att gå i två veckor till ( till BF ) fick jag inte! De beslöt sig för att sätta igång mig. De sa att det skulle ta upp emot två dygn innan det hände något och rastlös som jag är frågade jag om det var okej att pinna hemåt. Hon skrattade och kollade på mig med skum min och förklarade att vi inte kom hem igen utan ett barn. Nästa gång vi kom hem var vi alltså föräldrar. De lade en gel där nere kl 23.30 och efter två timmar fick jag lite lätta värkar. Sedan stannade det av. klockan 7 fick jag ordentligt ont och Milos hjärtljud gick upp. 40 minuter avvaktar vi sedan snittar vi dig akut! Neeej, va? Sedan gick det undan. På 10 minuter öppnade jag mig 10 centimeter och utan bedövning och efter att ha krystat i 7 minuter kom han, utan snitt alltså, vår underbara lille kille. Vår bedårande lille son. Vårt nya liv, vårt allt!

Jag är lyckligt lottad som fick vara med om denna magiska resa och att allt gick så bra till slut. Jag är lyckligt lottad som får dela varje dag, varje minut och varje ögonblick med denna lilla nya familjemedlem, denna lilla skatt, denna fina lilla välskapta individ som är det bästa som någonsin hänt oss - evig kärlek!

Blandade bilder från året..

Milos första advent har det kommit att bli idag och julstädning står på schemat! Här skall det fixas och donas och hinner vi med det så skall vi gå på julskyltningen med, såvida inte Berit anfaller!

Glad första advent i stugorna!




/ K