Klockan var 22,30 i söndagskväll när vi skulle gå upp och lägga oss. Lowe sov gott i vagnen och vi skulle precis bära upp honom. Plötsligt hörde vi hur han harklade till och klöktes. Jag lyfte upp honom och lade honom över axeln så att det kom upp. Sedan var det som att hela näsan var full av slem. Han lät jätteförkyld och jag fick en känsla av att det inte var bra. Ororn växte och växte inom mig och vi funderade en stund ifall vi skulle åka in till barnakuten med honom. En stund senare försvann rasslet i näsan och vi gick och lade oss. Jag fick dock ingen sömn då jag satt som en hök och vakade över lillkillen till gryning. När morgonen kom så började Lowe hosta.. och harkla.. och andas lite konstigt. Ringde till sjukvårdsrådgivningen som tyckte vi skulle åka in med honom direkt. Vi drog in till akuten med honom och fick taget en massa prover. De körde ner en liten slang genom näsan till svalget för att ta prov på RS-viruset som små barn kan drabbas av. De lyssnade på honom och tyckte inte det verkade som att han hade så mycket slem i halsen.. vi åkte hem och de bad oss komma tillbaka om han blev sämre..
F stack till jobbet och jag åkte hem till mamma och pappa. Efter en timme där hemma så började Lowe att klökas igen. Denna gång hjälpte det inte att lägga honom över axeln så jag lade honom framlänges istället.. det hjälpte inte heller och jag såg att han började få en annan färg i ansiktet. PANIK! Tillslut fick han luft igen och lite tjockare slem kom upp. Fy fan säger jag bara, mitt hjärta var i halsgropen.. jag och pappa körde direkt till akuten med honom och vi kom in på studs. De kopplade upp honom med olika slangar som mätte syresättningen i blodet och puls. De tyckte även det lät som han hade mer slem i halsen nu och konstaterade att det var något virus det rörde sig om. De tyckte det var bra att vi åkte in med honom för när så små barn är förkylda i sina små rör så har de ofta svårt att andas.. vilket är jäkligt läskigt! Det visade sig även att han hade lite feber och vi blev inskrivna och fick ett rum. Vi skulle vara kvar under natten för observation.. för att se så andningen inte blev sämre. Vi, jag och Lowe installerade oss och pappa F kom och lämnade lite mat mm till oss. Sedan körde han och hämtade Milo som busat med mormor och morfar hela dagen.
Kvällen flöt på, febern höll i sig och efter att ha gett Lowe koksalt och Nezeril så lättade snörvlet.. men instället gled det ju ner i halsen och han klöktes åter en gång så att han knappt fick luft.. men han redde det efter några sekunder.. dessa sekunder alltså.. jag kan inte beskriva vilka kalla kårar som löper längs med ryggraden.. denna lilla krabat, han är ju så liten, så späd och så skör.. det borde vara förbjudet med sjukdomar på barn, vilket parti inför det?!
Sedan somnade vi.. vi sov så gott.. hela natten.. med endast två små matningar. När vi vaknade var det ett par klara ögon som kikade på sin nervösa lilla mor. Lowes feber var bortblåst och slemmet hade minskat, antagligen eftersom man inte hörde så mycket som igår. Läkarna kom och undersökte honom och tog bort alla sladdar som han legat uppkopplad med hela natten. Det såg bra ut och vi fick åka hem. Får han mer hosta, jobbigt att andas eller får feber igen så skall vi tillbaka. Men vi hoppas så klart att det börjar gå åt rätt håll.
Vi hämtade Milobus på dagis och nu har vi precis ätit kvällsmat.. det blir en lugn kväll.. är så trött efter allt ståhej.. stackars älskade lille Lowe.. det tar på krafterna att vara sjuk. Han är supertrött han med och vill helst sova! Så nu håller vi kväll och hoppas han krya på sig fort!
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar