Den lyckobubbla som vi just nu befinner oss i är precis lika magisk som när Milo kom till världen. Att skåda sitt nyfödda lilla barn och liksom inse att det är vår egna lille skapelse är helt galet ofattbart. Han är så perfekt, så underbar, så vacker- och framförallt så är han vår. De små fingrarna, tårna, den lilla putande munnen, de mörka ögonen, den rufsiga lilla kalufsen.. Att föda barn och få upp det på bröstet är verkligen de vackraste ögonblicken i livet! Just nu känner jag att jag hade kunnat göra om detta, gång på gång på gång.. det är så häftigt och så otroligt fascinerande hur kroppens egna krafter fungerar. Jag känner ett sådant lugn denna gång. Jag är inte alls lika orolig eller nervös som jag var med Milo. Visst är det inte så konstigt att man är mer orolig med barn nummer ett kanske men ändå.. det flyter på så himla bra hittills. Vid halv 12 kryper jag upp och lägger mig med Lowe och matar honom, sen somnar vi till ca halv 4 då han vill ha mat igen.. därefter fortsätter vi vår sk skönhetssömn och vaknar någon gång mellan halv 8 och 9. Vi möts av Milo som kommer in i rummet och vill gosa vidare med oss.. sen går vi ner och äter frukost i soffan, framför TV:n precis, som det skall vara ;). Milo hjälper till med allt, världens finaste storebror!
Under graviditeten med Milo gick jag upp hela 24 kg. Denna gång gick jag bara upp ca 15 vilket verkligen kändes som stor skillnad. Idag, 5 dagar efter förlossningen så har jag tappat 9 kg. Jag har verkligen ingen panik med att gå ner i vikt.. det får ta den tid det tar. Amningen medverkar nog rätt bra till förbränning men samtidigt blir man superhungrig, iallafall jag. Så där är det väl plus minus noll ändå! ;)
Denna dag startade med moln på heeela himmlen. Därför stack vi iväg till Leos lekland. Mormor var också med för det ville Milo att hon skulle. Det var så skönt att kunna åka kana igen och hoppa uppe i alla klätterställningar. Att kunna leka med Milo igen! Efter buslandet så ville inte Milo hem.. han ville stanna hos mormor och morfar hela dagen själv så det fick bli så! Hemma sken solen så vi passade på att njuta av lugnet ute i trädgården. Lowe sussade gott i famnen ute i soffan i skuggan och jag hade nästan glömt hur pass mycket sånna små bebisar sover. Så tittade även min kusin och hans son förbi en sväng på lite fika!
Nu säger vi godkväll och på återseende!
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar