Att lära något nytt varje dag -Tankar kring dagar som vi minns lite extra..

Att lära något nytt varje dag.. det här med att lära är verkligen något som kommit till att finnas med i vardagen så gott som hela tiden. Att man lär så länge man lever har man ju hört talas om och visst är det så! Så mycket som jag lärt mig under de senaste året har jag nog inte lärt mig på mina övriga 22 sammanlagda år. Så mycket jag har lärt en annan person trodde jag inte heller var möjligt på så kort tid men det var det, verkligen! Som mamma eller pappa är man förebild, man är en av de personer som de små alltid ser upp till, den som alltid finns där, stöttar, tröstar, bryr sig, fixar, donar, busar, leker, tar hand om och bara finns till. 

Jag satt och bläddrade igenom ett gäng mappar och fann många minnesvärda fotografier. Det gick upp för mig att i år har det verkligen varit årstider. Det har varit olika väder, olika kläder, olika natur var tredje månad och aldrig tidigare tror jag att jag noterat detta på det vis jag gjort i år. Först kom sommaren med allt var det innebar. I bara en tunn body gick jag med lillen på axeln och puttade den tunga vagnen framför mig. För lade man ner honom så gallskreks det- han var min lilla ara-papegoja som skulle vara med 24/7 :). Kvällsmys i soffan och där låg han ofta helt still i min famn och bara tittade sig omkring. Smålog. Smålog på ett sätt som bara så små bebisar kan göra och som fick hela hjärtat att smälta. Smålog gjorde han ofta, redan när han var någon vecka och även om det sades att detta leende inte var på riktigt så tror jag innerligt att det var det- för visst kan de le när de vill de små ;). Så kom hösten. Mössa på, lite tjockare overall, bladen föll av och liten kunde nu sitta upp i vagnen- inte behövde man vara ledsen längre då. Promenader blev det gott om och så slog vintern på men det blev en mild sådan. Något tjockare overall, små luddiga vantar, lappmössa och gosefilt. Varmt kaffe i immig vinterluft och jag minns att vi ofta var nere på stan och fikade. Vi fikade. Massvis. Shoppade, promenerade, tittade oss runt omkring och pratade om allt möjligt. Hela tiden när vi är för oss själva så småsnackar vi. Jag berättar- Milo lyssnar. Milo pekar- Milo berättar. Mamma lyssnar- mamma svarar och jag tror nog att man genom att prata med sina barn lär dem en hel del. Att berätta och visa, inte ha så himla brått hela tiden, att stanna upp och bara vara! Vi kände på den första snön, byggde en liten snögubbe, stoppade iskall snö i munnen, blev rosiga om kinderna och så kom den där våren. Vilken vår- den bästa våren i mitt liv! De absolut vackraste vårdagar jag kan minnas och när vitsipporna slog ut, när snödropparna tittade upp för att säga hej och när de gula, som jag kallar dem- fetknopparna blommade- då var det vår i staden! Parkerna fylldes av gröna blad, fikande mammagrupper, gungande bebisar, joggare, cyklister, nykära par, gamla kära människor som höll varandra i handen. Oj vad jag babblar på just nu men ibland kommer det bara till mig, allting på samma gång och jag kommer minnas varenda dag då de etsat sig fast på näthinnan. 

Att lära något nytt varje dag.. det har nu snart gått 10 månader och jag lär mig något nytt varje dag. Varje dag lär jag min son något och jag känner att jag verkligen lever. Jag älskar livet! Varje dag är ett äventyr och jag njuter av att få vara i det, tillsammans med min lille kille, min underbara skatt som just nu är överallt och ingenstans. Som just nu är busigare än busigast. Som just nu förstår så himla mycket mer än vad man tror. Som lärt sig så himla mycket på så kort tid. Som skrattar, skojar, charmar och sprider så mycket kärlek varenda dag! Underbara minnesvärda tid.. låt den aldrig ta slut!

/ K