Att vara stolt!

En halvregnig sommardag, en söndag, på min födelsedag, för snart tre år sedan- det var den dag då vår älskade lille son kom till världen. Det ögonblick då han kom upp på mitt bröst och jag möttes av hans stora bruna tindrande ögon så har jag varit stoltast i världen. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle skapas en sådan magi och så starka band att bli mamma. Jag har varje dag, sedan denna lille gosse kom till världen varit otroligt tacksam över att just vi fick gåvan att få honom, att bli föräldrar och skapa ett familjeliv på riktigt. Så mycket kärlek och glädje som han varje dag ger kan jag inte beskriva i ord om jag så ens hade suttit och knåpat med den mest avancerade ordlista som existerar.

Från att ha legat lugnt och fridfullt i famnen, några dagar gammal till att börja åla sig fram.. till att krypa.. att ställa sig upp mot allt möjligt.. att ta sina första stapplande små fotsteg.. att lära sig springa.. springa racersnabbt.. hoppa, sparka boll.. klättra.. bygga.. skapa.. prata.. prata korta meningar.. prata långa.. ha hela utlägg om saker och kunna berätta utförligt hur dagen varit på förskolan.. till att varje dag ge de goaste kramar och pussar man kan tänka sig.. att varje kväll säga godnatt.. och när solen går upp säga godmorgon.. till att ha en vilja och envishet av stål, ha egna idèer och vilja bestämma ALLT själv.. att kunna det där ALLTET själv.. säga ifrån när det inte blir som han själv tänk sig.. det med buller och bång.. till att krypa upp i soffan, i knäet, bredvid en.. titta på en med de där stora bruna tindrande ögonen och le.. med den där blicken som var densamma som för snart tre år sedan när han låg där på mitt bröst.. Det gör mig stolt! Det gör mig till den stoltaste mamman i världen. Att denna lilla individ har blivit så självständig, duktig, skapat sig en egen identitet och är precis den han är- det gör mig stolt och jag är så stolt över honom!

Jag är så lycklig över att få vara mamma till denna lille pojke och jag vet att han kommer att bli världens bästa lille storebror, bästa i världen!

Häromdagen frågade Milo mig bara sådär spontant när jag stod och lagade mat: 

-Mamma, vad skall jag vara?

- Ja, du skall väl vara hemma och snart äta..

- Nej, men mamma, vad skall jag vara för något?

Efter att ha funderat en stund på ifall det vara dags för maskerad på dagis så kom jag ju på vad han menade..

- Menar du vad du skall bli Milo?

- Ja, jag skall ju vara storebror!

Så jäkla gulligt, älskade lille Milo!

/ K