Egypten 2012 del 1..

Hej på er kära läsare! Efter en hel vecka på annan kontinent har vi åter landat hemma i Malmö igen. Med sol, värme, blå himmel, salta bad och vackra miljöer har vi spenderat en härlig vecka med familjen och att få njuta tillsammans har verkligen varit underbart. Milos första resa är numera inräknat i reseboken och fler skall det bli. En hel vecka utan att blogga har dock känts lite skumt och då det nu kliar i mina fingrar kommer här en resumé av vår första familjeresa, så häng med vettja ;)

Måndagen den 16 januari vaknade vi i ottan. 05.00 ekade väckarklockans gälla ton och det var bara till att stiga upp. Då pappa F och Milo i normala fall är sjusovare så var det inte alltför pigga killar som skulle väckas. En timme senare och efter att sagt hejdå till lille Minto stod vi vid tåget med både morbror Micke och moster Annicka. En snäll Mathias hade gett oss skjuts och smidigt som det är var det bara att skutta på tåget. Mot Kastrup åkte vi där vi sedan mötte upp vårt övriga resesällskap. Mormor, morfar, farmor och farfar vinkade glatt till oss när vi sågs och Milo som var supertrött sken ändå upp som en liten sol. Incheckning, lite taxfreekoll och sedan däckade en liten Milo. Att gå upp 5 timmar tidigare än vanligt tar ut sin rätt och att komma igenom säkerhetskontrollen blev lite svårare än förväntat. Pappa F bar en sovandes liten kille och när han som siste man i resesällskapet skulle igenom kontrollen så var han tvungen att ta av sig både jacka och skärp. En meter bredvid fast på andra sidan passersystemet stod jag och när F skulle ge mig Milo så gick det inte på frågan. Har man gått igenom så har man. Okej, säkerhetsvakten som antagligen ( att döma av hans min och nervösa beteende ) aldrig någonsin tidigare hade hållit ett barn i famnen fick ta honom. Som tur var gick det smidigt och fort så Milo landade åter i pappas trygga händer. Lagom tills vi skulle boarda så vaknade sötnosen och på planet spändes bältena fast. ja bältena, inte bältet. De kopplade nämligen fast ett extra bälte runt min midja som Milo kopplades fast i och hur jag skulle lyckas roa en fastspänd lillkille tills planet var i luften var från början en gåta. Dock löstes denna gåta ganska så omgående då Milo fick syn på lappen " Enjoy your flight” som var fastklistrad på passagerarsätet.




Den skulle han ha och efter att ha pillat och provsmakat den var det dags för start. Utav mormors lila gosiga filt låtsades vi bygga koja och samtidigt som vi myste i kojan ammades Milo. Inga öronproblem uppstod och jag måste säga att jag faktiskt aldrig varit lugnare under en flygning. Att bli mamma kanske krävdes för att bota flygskräcken? Haha ;). Lite musik i lurarna, spaning bland alla passagerare, flirtande med personalen, skvallertidningsläsning, vila och gos i åtta personers olika famnar så gick resan galant. Milo var hur duktig som helst och skrek inte en enda gång. Han fick mycket beröm av alla och smilebanden sträckte sig som vanligt från hans lilla haka upp till öronen. 5 timmar senare landade vi med en duns i soliga men blåsiga Hurghada.

Kepsen åkte på Milos huvud och väskorna kom ganska så snabbt, alla utom F:s. Efter en stunds väntande såg vi att en silvrig resväska stod för sig själv i ett eyptiskt hörn, kunde det vara vår? Japp, det var det. Någon hade tagit av den och trott det var deras utan att åter ställa tillbaka den, smidigt, tack för den! Transferbussen stod och väntade och ca 10 minuter senare var i vi framme på vårt hotell, Grand Resort!

En uppsjö av papper fylldes i och sedan fick vi kortet till rummet. Vi fick ett vackert rum, en juniorsvit utan dess like. Med struktur i taket, sultanskynke hängandes över dubbelsängen, infällda egyptiska lampor, pelare på balkongen och marmor i badrummet så får jag nog kora detta rum till det finaste under våra hittills bebodda hotellrum. Poolutsikt fick i också.

Installation på rummet, en smarrig hamburgerlunch och lite lokalisering på hotellområdet. Utanför hotellet fanns en lång shoppinggata där de sålde allt möjligt.

Alla världens kryddor , handknackade guldfat, färggranna fåglar i bur, humrar, märkesväskor och massvis med annorlunda pinaler var uppradade och det är ett billigt land Egypten. Jag, som även är en mästare på att pruta lyckades få ner Converseskor till 80 svenska kronor och tröjor samt handdukar till halva priset! Milo satt nöjd i sin vagn och busade med alla egyptier som kom förbi. Handspriten har gått varm där och man fick hela tiden vara på sin vakt så att ingen petade lillen i ansiktet eller tog honom i hand. Det har varit mycket nytt och intressant att titta på för lillkillen denna vecka. Kamelen Alex som vi dagligen var och fick en titt på var han väldigt fascinerad av liksom frukostbufféns alla olika fruktsorter.

Just denna vecka verkade det som att massvis har hänt i Milos utveckling. Lillkillen snackar som bara den, ålar sig fram efter leksaker som ligger en bit bort och sitter helt utan problem. Att stå en stund och traska framåt när man håller honom i de små armarna kan han också och det är så himla roligt att se. Som vanligt har det mesta velat åka rätt in i munnen men vi har varit försiktiga och spritat av hans leksaker så att inga bakterier skulle angripa honom. Som tur är har inga problem alls uppstått med Milo under hela resan utan han har verkligen mått som en prins. I solskenet har han njutit med kepsen bakochfram och den lilla gummibåten vi hade med är verkligen ett kanonbra tips för er med små barn. Pappa F och Milo hjälptes åt tillsammans och lyckades blåsa upp den redan första dagen.

På stranden, vid poolen, på hotellrummet.. ja, överallt gick den att använda och snöret som var fastspänt blev en bra balanslina för plutten. Han trivdes som fisken i vattnet i sin lilla båt och att stoppa händerna i sanden för att känna på konsistensen var väldigt intressant. Aldrig tidigare har lillen skådat sand och givetvis var detta något som skulle utforskas. Mjuk, len och varm sand tyckte han var mysigt att dra fingrarna igenom och lustigt nog var det inget som han ville stoppa i munnen.

Varje morgon gick denna mamma upp klockan 07.00 vilket jag alltid gör när jag är utomlands. För mig själv och med soluppgången traskar jag i rask takt längst stranden och njuter av morgonsolens strålar. Havet är alltid alldeles spegelblankt så dags och då vi märkte att folket ockuperade solbåsen på stranden ganska så tidigt så passade jag på att göra likadant. De hade bastflätade böjda bås mot vinden och efter att ha spenderat en vecka Hurghada förstår man att permanenta blåsbås är a och o.

Kristallklart vatten, svajande palmblad, hängmattor längs strandpromenaden och fina färgglada fiskar. Denna ihållande vind medförde dock att de som i normala fall skulle ha varit sköna havsbad blev något kylslagna. Men när jag badar så är det ändå helt okej temp. Jag är nämligen inte den som badar i alla väder ;), något av en badkruka kan man väl säga men inte denna gång. Milo var det dock för kallt för. Han fick istället traska längst kanten med sina små tassar och som alltid när han ser vatten försökte han greppa det vilket inte riktigt fungerade, söta lilla unge! Han var så söt när han kisade och gjorde de mest tokiga minerna när den starka solen letade sig fram bakom hans lilla krokodilkeps.

Fortsättning följer om någon timmes tid.. ;)

/ K & M