söndag 1 april 2012

Vi tackar för oss- nu stänger vi gen den lilla boken!

Kära läsare. Vänner, bekanta, nyfikna, hemliga läsare! I mer än 8 månader har ni följt med i vår vardag och tagit del av en blandad kompott av Milos utveckling, inredning, familjeliv, konst, matlagning, tips, bak, den lustiga lilla kaninen, äventyr, resor och vardagsbestyr. Varje dag har jag skrivit, fotograferat och bjudit på fina bilder och det har verkligen varit jätteroligt. Ni har varit ca 350 personer som dagligen besökt oss, velat läsa eller kanske bara titta på bilderna och jag trodde verkligen inte från början att ni skulle vara så många. Absolut är det superkul att ni gjort återbesök hos oss under hela denna period och jag hoppas att ni kommer tillbaka om vi en dag kommer tillbaka!



Det har funnits tid. Det har funnits ork. Det har funnits motivation. Jag lägger benämningen på har funnits.. Det är nämligen så att det just nu en en hektisk vardag man står i. Liten kille blir mer krävande för varje dag som går och kräver uppmärksamhet i stort sett dygnet runt. Lillkillen ligger inte längre bara still och jollrar lite nätt. Nej, han studsar, snackar, kryper, far runt, drar i allt han kommer åt och busar mest hela dagen. Att som mamma sitta vid ett tangentbord och knappa in meningar och lägga in bilder finns det ingen direkt tid till längre. Jag känner att det tidigare har gått att skriva när lillen sovit eftersom jag vaknat före honom. På kvällarna har jag sedan kunnat skriva igen då han somnat i tid. Nu vaknar sötnosen långt före mig, tittar på mig, ger mig det finaste leendet och en blick som säger: gå upp med dig, jag vill leka, säga godmorgon till kaninen, vill att du värmer min morgongröt, vill ha en ny blöja, vill gosa, gå på morgonpromenad, gå och titta i spegeln, vill kramas, pussas, kanske träffa någon av mina kompisar och bara att du skall vara med mig heeeela dagen tills pappa kommer hem. Sedan vill jag att vi skall mysa ännu mer, busa, leka, bada, kanske besöka någon vi känner och läsa en liten saga. Sedan vill jag sova gott hela natten, iallafall ibland, lite måste jag ju väcka er också ;).


Ja, ni förstår kanske att jag hellre prioriterar min lilla goding än att sitta vid datorn. Kanske finns det mer tid om någon månad, kanske om två, kanske om ett halvår eller om ett år? Just nu stänger vi iallafall igen vår lilla bok men vardagsäventyren fortsätter här hemma! Tack för att ni velat följa oss under denna tid! Hejdå och kanske på återseende en dag! :)


STOR KRAM

/ Kristin & Milo

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tror att många kommer att sakna din blogg eftersom du skriver så bra och roligt och tar underbara bilder. Men förstår att det inte finns mycket tid att pyssla med detta. Lille Milo är ju rörligare nu och han vill ju undersöka precis allt i sin omgivning. Det märks att han har gener från en elektrikerfamilj eftersom sladdar och apparater är absoluta favoriterna.Njut nu av vardagen med familjen. Kram mormor

Maja sa...

NEEEJ, vad tråkigt. Du är ju en av mina favoriter och det är så kul att få följa er, men förstår precis vad du menar. Tid är nog något alla föräldrar handskas med (Milo sover ju 2 timmar på fm&em så jag hinner nästan jämt skriva) men tycker absolut du ska skriva någon gång ibland när det finns tid såklart. Det känns ju jätte tråkigt om ni ska sluta helt. Håller tummarna att ni fortsätter! :) hiih. Annars får ni ha det sååå bra. Stor kram.

Sandra sa...

Vad tråkigt! Kommer sakna er! Men förstår verkligen. Ta hand om dig och familjen massor med kramar!

Malin Brynolf Pedersen sa...

Vad tråkigt för oss läsare! Men förstår dig verkligen! Har varit så impad av hur mycket du hinner blogga och det har varit underbart att följa er! Hoppas vi ses snart! Kram

Kristin Moser sa...

Tack för de fina orden! Ja, med en vilding i huset blir det inte mycket tid över till att skriva och håller med om att det antagligen blir en framtida elektriker! ;) Njuter av varenda dag med plutten!:) Stor kram