måndag 10 oktober 2011

Aldrig skall jag sluta skriva...



Idag är det en månad sedan, en hel månad sedan jag startade denna blogg. Jag måste säga att jag är lite smått beroende av den. Aldrig förr har jag haft i tanken att jag skulle börja blogga men eftersom tanken med bloggen är att kunna följa min sons utveckling, se honom växa, förvalta mina bilder, minnas små händelser, minnas stora händelser och inte glömma bort vardagens vikitga små detaljer som får en att skratta och gråta, får en att inse att man aldrig skall glömma bort vad man faktiskt har, så kommer jag nog aldrig att sluta skriva..

Bloggen har i sig medfört ett nytt intresse-fotografering. Aldrig förr har jag varit intresserad av att ta bilder. Nu är det som att detta har blivit en del av min vardag. Jag fotograferar som aldrig förr och jag bara älskar det. Att jag har ett öga för att lägga märke till små detaljer i vardagen och i naturen vet jag, därför tycker jag nu även att det är roligt att kunna föreviga dessa genom bilder. Jag är ju inte teknikens geni direkt men en kamera förstår jag mig faktiskt på.

Ett av mina drömyrke har alltid varit att bli journalist. Då jag gick media på gymnasiet så skapades ett skrivarintresse som efter skolan blev åsidosatt då jag inte kommit på vad jag skulle vilja skriva om. Bloggen är för mig ett sätt att skriva och ventilera händelser och situationer som jag vill minnas. Jag är ärlig och skriver från hjärtat. Det är superroligt att så många vill läsa och följa min och lille Milos vardag. Det är superroligt att just DU kikar in här. Då jag inte kan se vem som läser så får du gärna lämna ett avtryck i bloggen så jag ser vem du är! :)

Varje sida och varje inlägg i denna blogg sparas. Efter varje passerad månad så tänker jag ge mig på att printa ut det jag skrivit med tillhörande bilder. Dessa sidor tänker jag sedan sammanföra till en liten minnesbok som blir som ett blandat foto-text-album åt familjen och inte minst åt vår lille Milo. Jag älskar att kunna skriva och som det känns just nu så kommer jag förmodligen aldrig sluta skriva...



/ K

4 kommentarer:

Anonym sa...

ja din uttrycksförmåga har det aldrig varit nåt fel på. Snart skriver du lika mycket som du pratar. Keep up the good work! kram mor

Nathalie Phexell sa...

Har följt din blogg från början=)

Kristin Moser sa...

haha, tack mor!

Nathalie: Så kul att du följer den :)

Bekki sa...

Sluta inte! :)