Från tjockast i kvarteret till återhämtad- härliga tider!

Plötsligt sitter man där vid datorn och bläddrar igenom mapp efter mapp. Babyshower, Milos B-day, idolkväll, en höstdag, mamma&pappa går bananas, Göteborg, grill, Kroatien, kräftskiva, Milos dopdag, la familia, diverse hemmet, blandat.. Den sistnämnda mappen stannar vi i.. vad finner vi här... Cannons alla bilder.. hmm.. Sommaren 2011, ett halvår sedan.. Bild efter bild tittas igenom och som vanligt går tankebanan snabbt tillbaka i tiden. Allting rusar förbi en en rasslande hastighet och jag stannar upp vid en köksbild från en varm sommardag i juli. Jag minns att vi skulle ha grillgäster och att jag som tjockast i hela kvarteret stod och fixade med grillspett. Inte en bit till fick plats i den gigantiska mage man låg inne med men vad gör man inte för sina kära gäster? ;) Som sagt så stannade jag upp och fastnade. Shit vad svullen man var i ansiktet.. jag som då inte alls tyckte att jag var särskilt stor. Men tydligen, haha. Det är så sjukt att man från en dag till en annan under graviditeten bara kan svälla upp som en ballong. De sista två veckorna gick jag upp 7 kg och det var då havandeskapsförgiftningen började misstänkas. Plus 22 kg stod den lilla pinnen på vågen och dinglade på och jag ville verkligen bara en sak, att lillen skulle titta ut i tid och inte gå över som alla påstod att förstföderskor gör. 8 dagar tidigare fick lillen slå upp sina ögon och sakta men säkert började man återhämta sig och bli sig själv igen..

I mapparna fann jag även bilder från rummet vi spenderade vår första natt i. Fortfarande var man stor som ett hus men nu såg det bara ut som man var gravid i fjärde månaden ungefär. Vågen på BB stod på 5 kg mindre än dagen innan förlossning och " endast" 18 kg återstod.

Sedan gick det i en rasslande hastighet. Från den ena dagen till den andra rann kilona av en. 3 kg första veckan, 5 den andra och så hade vi bara 10 kvar. Ytterligare två veckor gick och 5 kg till försvann. Att promenera två gånger om dagen blev till en vana. Dels för att lillen skulle få frisk luft men samtidigt för att det var så skönt att kunna gå igen, ordentligt. Aldrig har jag uppskattat att vara frisk som jag gör nu. Det var en sådan befrielse när man kan röra sig fritt och magen är väck att det kändes som skulle kunna springa ett maratonlopp ( bortsett från värken i den nedre regionen då ).

De sista 5 kilona var borta lagom till jul och därefter kände jag att jag var nöjd som jag var. Det fick vara bra där! Amningen fortsatte och lillkillen åt som en häst. Amning är energikrävande och så hungrig och törstig som jag varit under den gångna hösten och vintern har jag nog aldrig varit tidigare. Suget efter ett stort glas kall mjölk kunde komma mitt i natten. Jag är glad att jag kunnat amma Milo så länge och jag har verkligen haft mjölk som kunde mättat en hel armé...

Imorse ställde jag mig åter på denna vita plastvåg och dagens vikt var ytterligare minus två kg. Muskler har man fått i armarna av allt bärande men resten av min starka kropp är som bortblåst. Från att ha varit tjockast i kvarteret till att idag vara återhämtad och må bra. Jag känner att jag kommer att njuta av den kommande våren och sommaren och 2012 kommer bli ett toppenår på alla sätt och vis. Det har redan börjat fint. En härlig resa har gjorts och som plåster på såret för att poolerna inte var uppvärmda som Ving utlovat så fick vi ett mail om att 1500 kronor trillar in på vårt konto som kompensation.. GÖTT!! Nu är det dags att bygga upp musklerna. Flytthjälp är man idag och efter att ha burit allt som skall förflyttas så kanske benen börjar byggas upp igen! ;)

Ha en trevlig dag

/ K & M