Det gångna året..2011.. vart tog det vägen? Detta år har verkligen varit ett annorlunda år på många sätt och vis. En ny familjemedlem kom till och livet förändrades för all framtid. Det förändrades givetvis till det bättre och år 2011 är ett år som alltid kommer att betyda mycket för mig. Det har varit ett fint år!
Nyårsafton förra året firades tillsammans med Elin, Mats, Elin och Robin. Det var trevligt, nyktert och illamående. Sedan kom två lååånga månader innan det var dags för första UL. Med överväldigade känslor av spänning, glädje och oro vandrade man runt och månaden därpå fyllde F 25. En trevlig fest anordnade vi och det bjöds på smörgåstårta till ett helt kompani. Magen började titta fram så smått och att bo kvar i den lägenhet vi gjorde kändes för omständigt med tanke på att den låg 4 våningar upp utan hiss. Efter att sökt nytt och samma kväll tittat på en lägenhet var vi spända och pirriga om att den skulle bli vår. 2 veckor senare kom beskedet- den var vår. Vi skulle starta ett familjeliv i en ny bostad och det var bara 4 månader kvar. Skolan flöt på och praktik i en hel månad klarades av. Med toppbetyg från mentorn avslutade jag min praktik och när chansen om att komma iväg och se hur elever i ett annat land har det har det så tog vi den. Jag, Julia och två andra tjejer stack till Oslo i tre dagar för att granska skolsystemet och se hur de arbetade. En mycket lärorik, givande, rolig, mysig, glädjefull, illamående, trött-i-benen-tripp. V 25 var vi inne i! Våren kom, lägenheten flyttade vi in i och så tog vi en liten endagstur till Öland, bara jag och F, ja och Milo i magen förstås. Det var underbart! Solen sken, termometern stod på 26 grader och på en stor filt låg vi och myste vid stranden.
Förvärkarna började komma och det blev midsommar. Den firade vi ute i Staffanstorp hos min syster Vickan och hennes Danne. Veckan därpå föddes Milos lille kusin Meya. En söt liten tös kom till världen och så var man moster för första gången.
Tankarna kring att jag hade min förlossning kvar var inte superroliga direkt men hade hon klarat av det så skulle jag också fixa det, det hade väl fötts barn så länge människan levat. Längtan var stor och dagarna gick. Grillning på innergården med de finaste människorna, fix inför bebisens ankomst och så anordnades en babyshower. Fina vänner hade fixat ljuvliga bakverk, magnifika dekorationer och perfekta presenter.
Sedan kom dagen D. Den bästa födelsedagspresenten någonsin på hela jorden. Milo kom till jorden på min födelsedag som numera kommer vara födelsedag i dubbel bemärkelse. Eller jag kommer väl inte fylla år mer ;). Vi hann inte fixa allt vi skulle men en fantastiskt morbror Micke och en underbar moster Annicka med respektive fixade skötbord och övriga pinaler. Mormor och morfar gjorde också en hel del! Underbara människor.
Vi kom till ro i hemmet, fick besök av nära och kära, köpte familjebil, var på vår första kräftskiva, började skriva examensarbetet, startade en blogg, döpte Milo nere i Skanör. Två fina Gudfädrar och två fina Gudmödrar har Milo också hunnit med att få och de sköter sina jobb exemplariskt! Morbor Micke, Moster Annicka, Tessie och Matte! Vi åkte till Göteborg på en 2 dagars weekend, var i Ullared, gick med i mammagrupp, lärde känna massa härliga mammor, bokade en Egyptenresa, julbakade, blev klar med examensarbetet, klippte av mitt långa hår, firade jul och nu sitter jag här :).
Det är två dagar kvar på detta året och Milo har redan varit med om en he del i sitt liv. Detta året har varit det bästa och mäktigaste året någonsin i mitt liv. Jag har blivit mamma, jag har en son, min partner är pappa och det är full rulle från morgon till midnatt. Många titlar har delats ut i släkten och morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, morföräldrar och farföräldrar kommer alltid ha en betydande roll i Milos liv. De visar verkligen att de bryr sig och skämmer bort honom lite väl mycket ibland ;). Nätterna är korta och sömntimmarna är få men glädjen, skratten och lyckan som vår lille kille förmedlar varje dag väger upp alla de jobbiga timmarna och vi känner verkligen att vi lever!
2011.. ett oförglömligt år.
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar