Dagen startade med morgonpromenad i ett väldigt kallt Malmö. Mer än en kvart blev det inte innan vi begav oss hemåt igen. Vi gjorde oss i ordning, hämtade upp moster med vovve och körde mot mormor och morfar! För att inte Milo skall skrika under hela tjugominutsfärden så har vi kommit på en lösning. Då bilstolen är placerad i baksätet så ser han inte mig. Från början trodde jag att det var därför han skrek, alltså att han inte såg någon människa alls. Då andra som åkt med placerat sig bredvid honom har han ändå gallskrikigt tills en känslig mamma fått stanna bilen och plocka upp honom. Där har problemet förmodligen varit, att när han sett någon sitta bredvid honom så vet han att han att han snart kan bli upplockad men därför sitter min medpassagerare numera där fram. Idag satt moster fram och Milo satt tyst. Endast ljudet av Ceazar ( den lila elefanten) hördes. Dagen till ära skulle bestå av mormors egengjorda marsipanbak. Mandlar skollades och skalades för att sedan malas till en smulig massa. Milo hade koll på allt som mormor gjorde och när marsipansmeten mosades till en massa så kunde han inte släppa blicken. Sötnosen! Konstnären inom oss kröp också fram och skapandet sattes i full gång. Dagens resultat av marsipanbak har ni här..
Efter en heldag med gos, bak, bus och fika hos morföräldrarna var det dags att köra hemåt. Slarvig och glömsk som man är så hade jag ju inga hemnycklar med mig. Vi var alltså utelåsta ( för andra dagen i rad ). En lösning på problemet var att köra bort till F:s kontor och plocka upp hans nycklar då det var en och en halv timme kvar tills han slutade. Det var även denna bilfärd som medförde att jag aldrig mer tänker sätta mig framför ratten i rusning. En bilresa som i vanliga fall tar 20 minuter tog nu 76 minuter och jag och F kom hem samtidigt. Irritationsmoment 1 började när jag svängde av vid första avfarten vid Lockarp. Där byggde de tydligen en rondell såhär i julkaoset och kön var inte nådig. Tålamodet som är som det är fick mig att istället köra runt halva Oxie för att ta mig till destinationen som var Fosie. Men där missade jag att svänga vänster och hamnade istället vid Jägerso. Framför mig hade jag 345 bilar som körde i snigelfart och tutade till höger och vänster. Södervärn, Dalaplan, Pildammarna och rött ljus- behöver jag säga mer? och så kom nästa vägarbete där vägen plötsligt blev enkelriktad. Igenom hela stan och äntligen var jag ute på Regementsgatan och fann en parkering. Vilken biltur va?! Tur i oturen var att Milo somnade redan när jag startade motorn och som en stock sov han hela vägen hem.
F hade köpt med sig ingredienser hem till pannkakor så middagen lagades utan problem. Brevlådan öppnades och där i fann vi ett litet julkort. Julkortet stod det Milo på och inombords blev jag alldeles varm. Det kom ett julkort som inte var till mig, inte var till F utan till vår lille son. Lustigt men mycket trevligt initiativ. Det var Milos söta lilla kompis Ellie som skickat kort. Gulliga lilla tös, tack säger Milo.
Det var allt för idag. Nu skall här powerwalkas, storstädas och se om teknikern i huset kan få rätt på min plattång som verkar ha lagt ner projekt. Ha en härlig afton där ute! :)
/ K & M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar