Då har Milo passerat 5 månader och utvecklingen går framåt. Bara från den ena veckan till den andra märker vi här hemma att det händer mycket, både i den fysiska, intellektuella och den känslomässiga utvecklingen. Milo är en bebis som älskar musik. Att sjunga för honom, spela för honom eller att låta honom lyssna på olika ljud gör honom väldigt fascinerad och just nu är det hejtomtegubbar som är julfavoriten. En annan låt som han diggar med till är Guettas- Machine. Pappa fiskade fram den och spelar den på repeat ett par gånger om dagen och Milo tror att den kommer bli en riktigt hit framöver! Titanium har fått Milo på bra humör enda sedan han hörde den första gången och vi hoppas att Milos idols nya låt kan vara lika effektiv ;)
Att sutta på sina händer och att sträcka ut tungan långtlångtlångt är också något som är superroligt. Alla bebisar har olika temperament och Milo har fått lite från mamma och lite från pappa. Tålamodet har han från mig och det är inte särkilt bra. Händer saker och ting inte tillräckligt snabbt så blir man uttråkad. Vår lille gosse är för övrigt ganska lugn. Kaninen är en rolig filur som Milo noga följer med blicken vart han än hoppar. Lillen sträcker sig även för att ta tag i olika föremål och greppar tyngre grejer än tidigare. Lägger man Milo på mage och har en leksak lite framför honom så gör han kryprörelser och försöker sprattla sig fram. Det är väldigt roligt att se denna utveckling för bara för ett par veckor sedan var det annorlunda. Att sitta med stöd har plutten kunnat ett tag och nu kan man även släppa honom en stund. Han sitter då för sig själv utan att vikas dubbel likt en calzone eller falla pladask åt sidan. Hoppandet är även det något som har kommit nu de senaste veckorna. Att studsa så fort benen nuddar i något annat än luft är ett måste. Visst är det roligt att hoppa och sjunger vi mormors lilla kråka samtidigt och sitter i knäet så skrattas det som bara den. Det finns även två lekar som är favoriter för tillfället. Titt-ut och kasta-ner-leken som jag så fint blev introducerad i häromdagen. Titt-ut-leken kan vi hålla på med i evigheter och hoppar jag eller F fram när vi tar bort händerna från ansiktet så är det extra skoj. Underbara bebisskratt, man kan aldrig få nog av det.
Att sutta på sina händer och att sträcka ut tungan långtlångtlångt är också något som är superroligt. Alla bebisar har olika temperament och Milo har fått lite från mamma och lite från pappa. Tålamodet har han från mig och det är inte särkilt bra. Händer saker och ting inte tillräckligt snabbt så blir man uttråkad. Vår lille gosse är för övrigt ganska lugn. Kaninen är en rolig filur som Milo noga följer med blicken vart han än hoppar. Lillen sträcker sig även för att ta tag i olika föremål och greppar tyngre grejer än tidigare. Lägger man Milo på mage och har en leksak lite framför honom så gör han kryprörelser och försöker sprattla sig fram. Det är väldigt roligt att se denna utveckling för bara för ett par veckor sedan var det annorlunda. Att sitta med stöd har plutten kunnat ett tag och nu kan man även släppa honom en stund. Han sitter då för sig själv utan att vikas dubbel likt en calzone eller falla pladask åt sidan. Hoppandet är även det något som har kommit nu de senaste veckorna. Att studsa så fort benen nuddar i något annat än luft är ett måste. Visst är det roligt att hoppa och sjunger vi mormors lilla kråka samtidigt och sitter i knäet så skrattas det som bara den. Det finns även två lekar som är favoriter för tillfället. Titt-ut och kasta-ner-leken som jag så fint blev introducerad i häromdagen. Titt-ut-leken kan vi hålla på med i evigheter och hoppar jag eller F fram när vi tar bort händerna från ansiktet så är det extra skoj. Underbara bebisskratt, man kan aldrig få nog av det.
Även detta kan vår lille påg:
- Göra stora blöta bubblor med munnen samtidigt som han gör prutt-ljud
- Lägga till nya ljud till sin verbala repertoar
- Höra varifrån ljuden kommer och vända sig mot nya ljud
- Härma olika ljud och gester
- Jollra för glatta livet
Och på det känslomässiga planet..
- Lillen gillar att kramas och gosa
- Han tycker om när vi pratar med honom och varandra
- Sträcker upp armarna mot oss när han vill bli uppburen
- Blir lätt distraherad, speciellt vid amning
- Blir orolig och gråter när jag eller pappa lämnar rummet
- Milo kan ge världens goaste kramar och pussar
- Han skrattar åt våra olika ansiktsuttryck
Som förälder blir man alldeles varm inombords när det händer något nytt. Det är liksom något speciellt med sitt barns utveckling. Man ser denna lilla bebis olika miner, ansiktsuttryck, rörelser, gester och lär känna honom eller henne bättre för varje dag som går. När man sedan ser hur glad barnet blir när det fungerar att exempelvis vända sig eller hur passairriterad han eller hon blir när det inte fungerar... ja utvecklingen är häftig!
Dagens bebis är klädd i sina nya såkallade termohängslebyxor från mormor och morfar och en beige body från Kappahl. Rutig scarf och en blåvit Adidaströja från morbror Micke och Ulrika.
Milos lilla färgglada fluga Zipper har varit försvunnen i en veckas tid men när vi var ute på kvällspromenad igår så fann vi den. På ett staket runt kröken satt den och bara väntade på att bli upphämtad. Det måste ha varit Zipper... nu skall han dock in i tvättmaskinen!
Fredagen bjuder på nyårshandling på Ica Maxi med Elin. Milo stannar hemma med pappa som likt andra fredagar är pappaledig! En rundtur på stan hinns nog också med och det har blivit lite av en fredagsrutin här. Ledighet & fika på stan- välkommen du härliga fredag..
/ K & M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar