Idag har jag lyckats få hjälp av 110 personer att bidra med 220 kronor till flickors rätt att gå i skolan. Det känns riktigt härligt att man med massmediala verktyg kan göra en sådan god gärning som detta faktiskt blev. Det kanske inte låter så mycket med 200 spänn men många bäckar små... 200 kronor räcker tex för att täcka upp en hel dags skollunch för en hel barnklass i Angola och för att hjärnan skall fungera behövs energi. Alla bidrag är en god gärning oavsett om det handlar om 10 eller 132000 kronor.
Utbildning handlar om så mycket mer än att bara kunna skriva, räkna och läsa. Utbildning är grunden i varje demokratiskt samhälle. För att förebygga lidande och sjukdom så finns det inget som är så pass effektivt som utbildning. 72 miljoner barn. Det är så många barn som inte går i skolan. Det är så många som skulle gått i skolan men inte gör det. Av dessa är det mer än hälften som lever i krigs och konfliktdrabbade områden. Bristen på utbildning gör att många unga hamnar i fattigdom, arbetslöshet, kriminalitet och även rekryteras som soldater. Att deras egna barn sedan också ska drabbas av fattigdom är en stor risk. Den onda cirkeln måste brytas och hjälps man åt som medmänniskor så kan man bidra till en ljusare framtid för många. Man blir glad av att kunna hjälpa. Det känns verkligen i hela kroppen att man engagerat sig och det mår man bra av! Bra jobbat ni som hjälp mig att hjälpa, det gjorde vi bra! :)
Dagen har annars bestått av klappjakt med en god vän. Pappa F och Milo spenderade sin dag i studion och i tre timmar var jag utan min lille kille. När man är så ihoplimmade som man faktiskt är mor och son så känns det lite märkligt att vara ifrån varandra så länge. Men det hade gått hur bra som helst. Lillen hade varit lugn och sansad. De hade promenixat vid havet, busat och pappa hade visat hur det går till när man gör musik. Pappa F:s studio är rolig tycker Milo. Där är mycket som blinkar och syntharna har många tangenter att trycka på. De olika ljuden som dyker upp i olika tonarter är spännande att lyssna på och Milo hade suttit och försökt koncentrera sig på vilket håll ljuden kom ifrån. Gulliga lille unge!
Klappjakten är nästan över och det är bara ett par smågrejer till som skall införskaffas. När man kom innaför ytterdörren så var det underbart att krama om sin lille plutt.
Milo hade idag på sig sin nya gråa vinterdress ha fått av morbror Micke och Ulla och supersöt var han i den. Nu väntas snart en god middag och sedan kan fredagsmyset börja! Skriver man fredagsmys så röd-markeras det ordet i datorns program. Borde inte detta snart få vara med i Svenska akademins ordlista? ;) Må väl gott folk!
/ K & M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar